Quynh-Chis imaginära dagbok
dag 75-95

Dag 75

Tillbaka i Hong Kong. Fiona skjutsade dit mig och försvann sedan. Jag tog mig snabbt tillbaka till templet (bron är trasig, teknologin funkar sämre på ön, intressant). Senare dök Fiona upp tillsammans med en hög folk som såg underliga ut (varianter av det som jag är tror jag). Äntligen! Kan nu det förbaskade templet bli byggt!? Då hände det! Mhei-Li dök upp och sa att hon inte vill att vi ska bygga på templet för att det är fel, och att hon inte vet hur det ska vara, och att hon börjar tvivla på sig själv och bla, bla. Och Fiona gick med på det! Törstade henne! Jag tror jag blir vansinnig! Mhei-Li gav sig av och när jag vädjade till Fiona sa hon att jag borde tala med Mhei-Li. Så det gjorde jag. Jag vädjade och försökte övertala henne. Omöjligt! Hon tyckte bara jag var självisk. Självisk! Vem är det som är självisk här! Grah! Så färdig att mörda någon gick jag tillbaka till Fiona och försökte igen. Nehej. Det jag däremot fick reda på var att reglerna inte var riktigt som jag trott. Umgänge och ätande var detsamma, men tjänsterna var att det skulle vara balans, dvs att jag inte skulle vara skyldig någon och att ingen skulle vara skyldig mig. KUNDE HON INTE HA SAGT DET TIDIGARE!! Jag har alltså gått omkring och kämpat med detta alldeles i onödan. Om jag inte visste att det skulle vara meningslöst att försöka skulle jag döda Fiona. Hon gör mitt liv till ett helvete. Jag håller verkligen på att bli galen. Om det här fortsätter, så... Sedan hintade Fiona att Mhei-Li var problemet, att hon behövdes för att avsluta jobbet och att jag borde göra något åt henne. Vad nu! Vill hon att jag ska ha ihjäl henne eller? Eller försöker hon bara tussa ihop oss? Eller är hon bara allmänt djävlig som hon brukar? Det skulle inte förvåna mig. Det är lika bra att inte försöka något. Istället gick jag iväg och slogs med Darien. Jag behövde avreagera mig. Det funkade rätt bra. Jag fick stryk, förstås, men huvudsyftet var inte att vinna. Mhei-Li kom senare och började prata med Darien. Hon pratade med mig först också och ville jag skulle sova. I helvete heller! (henne kunde jag motstå.) Hon hade ett långt, allvarligt samtal med Darien. De börjar visst kunna umgås som folk nu. Mhei-Li har uppenbarligen en identitetskris. Hon pratade mer om att jag var mig egen herre osv. Jag undrar om hon menar mig och Fiona eller någon besatthet eller vad tusan. Jag kom i alla fall på en annan sak. Om det var bra med balans och att ge tillbaka kraft borde jag kunna göra det utan att skada mig själv och bli hungrig (jag kan inte känna hur hungrig jag är längre, förresten, det är helvetiskt irriterande). Så jag testade på ett äpple. Det gick bra. Jag gick in och frågade om jag kunde testa på Darien vilket också gick bra (Mhei-Li såg det, men vad fan). Darien blev lite överenergisk dock och det slutade med att han och Mhei-Li drog iväg någonstans för att ha lite roligt. Hon har verkligen förändrats, det måste man säga. Det mesta av det är till det bättre men jag önskar hon kunde komma ur det förbannade krisen! Det kändes deprimerande att inte få följa med. Den här förbaskade fastan gör mig tokig. Senare bestämde Mhei-Li att hon skulle söka svaren i det Himmelska Palatset. Så nu ska hon dit. Vad göra! Jag erbjöd mig att följa med. Jag talade med Fiona om saken och det verkade okej att jag följde med utan gåva om det bara var som hennes sällskap. Jag kan alltid improvisera, annars. Ge bort en tids tjänst eller något (jag är ju faktiskt skyldig dem en del). Så vi ska dit om ett tag. På vägen dit vore det troligtvis enkelt att "göra något åt" Mhei-Li. Nej. Det skulle bara ställa till problem. Fiona är inte att lita på. Och om jag misslyckas... Nej. Det är bättre att ha Mhei-Li som allierad. Jag har förresten pratat med Rhiannon och gett henne tillgång till min lilla kontakt hos Benedict. Hon är fortfarande ganska sval mot mig. Jag fick henne i alla fall att tycka att jag skulle hjälpa Eric så om jag får chansen kan jag åtminstone göra det. Jag sysselsätter mig med att väga vilka jag är skyldig saker: Darien- massor, Mhei-Li- en del för träningen, Rhiannon- hon har lovat att hjälpa mig mm så jag är nog skyldig henne lite, Keiko- hennes tips i Dariens värld var det som fick igång mig- jag är skyldig henne en hel del även om jag hjälpt henne, Benedict- inget, Caine- inget, Julian- inget, Eric- inget snarare har jag gjort honom några småtjänster, Gerard- inget, Random- inget, Bleys- inget, Brand- en del småtjänster som han har att kräva in, Corwin- jag talade om det där med Caine för honom annars inget, Flora- inget, Llewella- inget, Fiona-hm bäst att inte ta med henne i beräkningen, Deirdre- jag är skyldig henne en stor tjänst för trumpleken, är det egentligen bra? Eventuellt blir jag också skyldig Ohlos något, men det får vi se. Vi ska i alla fall ge oss av om ungefär en vecka. Om inte annat lär det bli intressant. Vad Mhei-Li tänker göra vet jag inte. Det gör mig något nervös.

Dag 85

Världen har blivit allt mer förvirrande. Vi gav oss av till Det Himmelska Palatset under fullmånen. Bron dök upp som alltid. En sak var dock annorlunda. Mhei-Li mötte andarna av arbetarna på bygget. Hon försökte kalla bort dem men det hade hon uppenbart problem med. Så hon började gå igenom dem och absorbera dem. Så såg det i alla fall ut. Nåja. Vi kom till palatset med dess manifika mottagning (de hade för övrigt demonhuvuden uppspikade vid portarna, det verkar som de är i krig). Det gick något snabbare än förra gången vilket gjorde det lite mindre pampigt. Eller också var det bara så att jag jämförde makten här med Hans makt. Det mesta bleknar i jämförelse. Mhei-Li lämnade i alla fall fram sin gåva (ett långt paket inslaget i papper, det skulle kunna vara hennes svärd annars vet jag inte) och fick tillåtelse att besöka det Himmelska Palatsets arkiv. Hon är inte bra på att hantera auktoriteter, Mhei-Li. Hon glömde bland annat flera gånger att säga Ers Himmelska Höghet till kejsaren (Oscar-rätta mig här om frasen inte är helt korrekt). Sedan lämnade kejsaren oss och vi minglade. Mhei-Li verkade mycket osäker vad hon skulle göra härnäst. Jag hade inte några som helst planer på att lämna henne ensam så jag hängde på som en skugga. Yang dök upp. Han stötte på både Mei.-li och mig. Vi avböjde båda (en annan gång, kanske). Vilket fick honom att styra stegen mot Rhiannon och Keiko. Han är enkelspårig, den där Yang. Sedan dök magikerna upp och ville prata med mig. Jag försökte avböja men då började de prata helt öppet (!). Så jag lät dem leda iväg mig och lära mig mera saker (en hel del matnyttigt, faktiskt. Jag hade gärna stannat där längre om det inte varit för Mhei-Li). Det negativa är att jag blir skyldig dem ännu mer tjänster. Hm. När vi hade tränat klart så hade Mhei-Li uppenbaligen fått reda på var arkivet fanns (av Om, tror jag). Så vi gav oss av i en korridor, passerade ett ekorum, gick en ytterligare bra bit och träffade till sist på någon form av skrivare. Han skrev samtidigt som vi pratade, och ju mer vi pratade desto mer skrev han. Intressant. Han sade att magikerna troligtvis var i ett rum vi precis passerat. Jag kunde inte hjälpa att kolla över hans axel. Han skrev vad vi gjorde och hur vi gjorde det. Mycket intressant. Mhei-Li gick dock in i rummet och där fanns Mönstret. Ännu mer intressant. Det verkade som Mhei-Li inte ville gå mönstret så vi gick ut igen och fortsatte i gången. Vilket ledde oss tillbaka till tronsalen (det här stället har konstig geografi). Mhei-Li sysselsatte sig sedan med att försöka övertyga Yin och Om att beskriva lite närmare var arkivet låg. Mhei-Li är verlkligen inte bra vara sig på diplomati eller att hantera auktorieter. Det var mycket roande. Till sist blev hon (vi, jag och Rhiannon följde med) i alla fall ledsagad av Yin till arkivet (hon blev skyldig Yin en tjänst). Så kom vi äntligen till arkivet där vi valsade runt ett tag innan Mhei-Li hittade vad hon sökte (jag var frestad att leta efter egna saker, men nej). Vi var där en stund. Mhei-Li blev blekare och blekare allteftersom. Det verkade inte som om det var bra nyheter. Jag är inte förvånad. Jag är nästan helt säker på att Mhei-Li letar efter saker om sin gudinna, Fiona, sitt tempel, hennes egen roll mm. Och det kan inte vara roliga saker. Att bli disillusionerad frestar på. Till sist var hon i alla fall klar och vi gav och skyndsamt därifrån och ut ur palatset. Väl nere skar Mhei-Li av sitt hår vilket bekräftade saken. Hon hade antingen fått reda på att hennes gudinna är en bluff och att hon egentligen är Fiona, att Fiona dödat hennes gudinna eller övertagit hennes roll, att Fiona lurat och utnyttjat henne och ljugit för henne, att varken Fiona eller hennes gudinna (om de nu är separata) är några trevliga personer eller något annat jag inte känner till. Mhei-Li drog iväg i en farlig fart till templet. Jag följde efter på avstånd (stannade på bron). Sedan demolerade Mhei-Li templet. Fullständigt. Inte en pinne, något murbruk, några maskiner eller något alls finns kvar på platsen. Hon kallade upp en enorm storm som tog med sig allt. Toppen. Verkligen toppen. Jaha, Fiona hade sagt till mig att höra av mig när templet var avslutat. Ja, mer avslutat än sådär blir det inte. Så jag kallade på Fiona. Hon kom. Hon blev inte glad. Faktum är att hon blev riktigt, riktigt ond. Jag tar tillbaka allt jag sagt om att Fiona har blivit knäpp. Hon är inte ett dugg knäpp. Det kalla beräknandet och det återhållna raseriet som lyste igenom när hon mycket brutalt förskjöt Mhei-Li hade ingenting med galenskap att göra och tyder på att Fionas beräknande och brillianta sinne fortfarande arbetar där inne. Möjligtvis finns det en vilande eller begynnande galenskap som dyker upp då och då. Men den är definitivt inte dominerande. Sedan gjorde Fiona en sak jag kände igen. Hon slet ut en del av Mhei-Lis sinne (själ?). Jag tror det var henne goda tankar om Fiona och eventuellt hennes tro på Fiona (även hennes tro på sin gudinna?). Fiona iklädde sig sinne-delen och sade åt Mhei-Li att hon inte skulle kalla henne sin mästariina längre. Hon talade också om för mig att jag skulle bli belönad. Jag tyckte inte om sättet hon sa det på. Jag har mina misstankar om vad det blir för "belöning". Av någon anledning var jag för tillfället mer bekymrad över Mhei-Li, dock. Fiona drog och lämnade oss ensamma. Det var något med Mhei-Li som störde mig. Kanske fick jag för många associationer till när liknande saker hänt mig. I vilket fall som helst var Mhei-Li fortfarande en viktig allierad, sårad eller inte. Så jag tog upp henne (hon var totalt apatisk) och tog henne med till Keikos hus (hennes trädgård verkade som en bra idé). Keiko var inte inne så jag försökte trumpa henne. Något konstigt hände då. Jag fick kontakt med Mhei-Li. Mystiskt. Samma sak hände när jag försökte igen. Nå, jag är inte så väldigt förvånad med tanke på vad som nyligen hänt. När Fiona leker sker underliga saker. Jag ringde till sist Rhiannon och fick tala med Keiko. Hon dök sedan upp och vi blev insläppta i trädgården. Vi placerad Mhei-Li i ett hus och sedan fick hon ligga där. Keiko sade att vi kunde stanna där några dagar. Så nu sitter jag här och vakar över Mhei-Li. Keiko tjänare står på vakt (eller nåt) utanför. Jag försöker få Mhei-Li att dricka och äta med jämna mellanrum. Hon är fortfarande mer eller mindre medvetslös. Mig går det ingen nöd på. Jag behöver varken sova eller äta. Jag vet inte vad jag skall göra med Mhei-Li, dock. Vad gör man i en sådan här situation? Kanske jag bara borde lämna henne? Men det kan jag inte. Hon kanske skulle dö, och jag kan komma att behöva henne i framtiden. Tror jag. Jag vet inte. Jag känner mig konstig. Jag känner saker. Kanske beror det på den konstiga länken som bildades mellan Mhei-Li och mig när jag försökte trumpa. Jag vet inte.

Dag 95

Jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till. Vi satt hos Keiko ett par dagar, så länge vi fick vara där. Sedan gav vi oss ut till någon plats som var långt från allt och där det var lugnt och skönt. Mhei-Li var tröstlös, apatisk, borta från omvärlden. Jag fick mer eller mindre mata henne. Det första hon gjorde när hon vaknade var att försöka ta livet av sig. Faktum är att hon försökte upprepade gånger, blandat med att sitta apatiskt. Som tur var var hon inte särskilt bra på det. Hon försökte komma åt mina dolkar ett antal gånger. Det var faktiskt den enda motion hon fick, när hon försökte ta livet av sig genom att sno saker från mig. Jag försökte få henne att slåss, att göra något konstruktivt genom att stapla tegelstenar eller ha sönder dem eller ta hand om blommor eller vad som helst- allt förgäves. Jag trodde jag skulle krevera. Varför bryr jag mig? Jag börjar tro att det verkligen bildades ett band mellan oss. Eller var det något som hände när jag träffade Honom? Varför känner jag mig så- konstig? Efter ett par dagar trumpade Darien mig. Jag tror inte jag blivit så lättad på deccenier. Han kom över och efter att jag förklarat för honom så tog hand itu med Mhei-Li. Han var mycket bättre på det än jag. Han körde med den hårda varianten: många aggressiva frågor och otrevliga sanningar. Uppenbarligen så hade Fiona svikit Mhei-Li, och hennes liv var meninsglöst. Darien försökte övertyga henne om motsatsen. Detta sysselsatte vi oss med ett par dagar. Sedan lyckades Mhei-Li (min idiot att jag inte plockade bort allt från henne!) att trumpa Rhiannon. Som tur är lyckades jag hänga med. Rhiannon blev något förvirrad när vi först kom (Mhei-Li försökte bli av med oss), men efter att Darien dykt upp så hjälpte hon oss. Vi tog med Mhei-Li till Brand för att få något som hindrade henne att göra magi. Vi talade om vad som hänt och han satte på henne ett par kedjor (Mhei-Li anklagade många vid det här laget). Sedan gav vi oss av till en ö (även Rhiannon) och fortsatte att ta hand om Mhei-Li. Vi pratade en del. Darien och Rhiannon pratade (förutom om Mhei-Lis problem) mycket politik. Jag var själv aningen utmattad (jag har inte sovit sedan Mhei-Li blev dålig, inte för att jag behöver det men ändå) och måste haft aning dåligt omdöme för jag berättade större delen om vad jag är för Mhei-Li. Inte för att hon reagerade särskilt mycket på det. Hon blev bättre dock, och slutade sitta apatiskt. Det gick att tala med henne. Vi diskuterade en hel del om Fiona och om Mhei-Lis gudinna och annat. Uppenbarligen är Mhei-Li övertygad om att några i hennes tempel gjorde någon ritual för ungefär 200 år sedan vilket gjorde att Fiona och gudinnan blev ett (eller nåt) och bildade en ohelig allians. Detta skulle ha lett till att Fiona blev mer och mer galen (eller fel) och att gudinnan korrumperades. Jag är skeptisk. Fiona har alltid varit ett kräk, alltid varit en mycket otrevlig person. Att någon ritual skyndat på saker eller gjort henne mäktigare/ondare är möjligt, men inte i den grad Mhei-Li tror. Jag tror inte att några shadow-invånare skulle kunna åstadkomma det. Mhei-Li har som sagt blivit bättre men inte helt bra. Hon försökte ta livet av sig genom att krossa spegeln i badrummet för några timmar sedan. Hon låg i en pöl av blod när vi hittade henne. Så jag fick henne hel igen och nu sitter jag och bevakar henne. Jag tänker inte vara så slapphänt igen. Jag tänker inte tillåta Mhei-Li att dö. Jag behöver henne.

Natt 95

Mhei-Li... Mhei-Li... Mhei-Li. Jag vet inte var jag ska börja. Hon har gjort saker med mig, saker jag aldrig trodde... Hon vaknade mitt i natten. Jag var rätt irriterad på henne och sade detta. Hon verkade apatisk. Sedan började hon försöka övertyga mig om att låta henne dö, att hon var redo för det, att hon hade rätt att ta sitt eget liv osv. Hon bad mig att döda henne. Jag vägrade givetvis. Hon höll på ett bra tag med att försöka övertyga mig. Så jag berättade lite mer för henne. Om mig. Om Fiona. Då kom hon på ett annat angreppssätt. Hon lovade att hon inte skulle ta livet av sig om vi åkte till Brand och fick bort kedjorna och sedan gav oss av till någon annan snabbgående skugga, bara vi två (jag tror inte hon tycker så mycket om Darien just nu). Jag vägrade igen. Då kallade hon in en tjänst. Helvete! Jag är skyldig henne för hennes träning. Vad skulle jag göra? Vägra att betala tillbaka en tjänst till ett uppenbart rimligt pris? Tala om dålig karma. Så jag lovade henne att vi skulle ge oss av. Utan att väcka de andra. Hon skulle bara vila en stund till. Mhei-Li verkade faktiskt bättre. Resonabel. Så jag frågade henne om hon trodde att hon kunde göra mig levande igen. Och hör och häpna! Hon tror sig veta något! Eventuellt säger hon bara det för att få mig att hjälpa henne men den risken är värd att ta. Gudars skymning om det vore sant! Fiona skulle kunna ta sin ritual och försvinna någonstans! Så jag berättade mer om mig för Mhei-Li. En hel del, faktiskt. Jag utelämnade dock en del detaljer som hur mycket folk jag dödat och vilken ki det egentligen är som jag behöver mest osv. Mhei-Li verkar övertygad om att jag inte har någon själ i mig (dvs essens, personlig ki) utan bara en ande i en kropp och att det är själen som måste återföras för att jag ska bli levande igen. Jag vet inte. Det känns som jag har en själ. Mhei-Li talade om att hon kanske kände till en ritual men att det skulle ta kraften ur den att tala om den. Jag kan inte hjälpa att det gör mig misstänksam. Känner hon verkligen till någon ritual? Men fortfarande så är risken värd att ta. Jag berättade ännu mer om mig, Fiona, vårt förhållande, mitt uppror mot henne mm. Jag berättade också för henne om Honom. Vad han kändes som (centrum, ki-punkt, alltet och framför allt HARMONI), hans enorma makt, vad han eventuellt skulle konna göra, Hans oskuld. Mhei-Li blev mer upprörd är jag trott. Hon ville träffa honom. Så snart som möjligt. Jag nämnde att Han fanns nere hos Sam och att tala med Honom skulle eventuellt innebära att behöva konfrontera Fiona. Så Mhei-Li undrade om jag inte bara kunde kalla på honom. Jag lovade försöka i en annan skugga. Vi talade en del mer och jag berättade annat och försökte få Mhei-Li att hitta något att leva för. Övertyga henne om det. Det var då Mhei-Li började hota mig. Hon började med att anklaga mig för att ha dödat spädbarn (helvete, hon skulle bara veta att det är få åldersgrupper jag inte dödat personer i). Sedan fortsatte hon med att beskriva vad hon kunde göra med mig, hur farlig hon var för mig, att hon nog skulle försöka döda/exorcera mig när hon fick tillbaka styrkan, att ett bra sätt att hämnas på Fiona var att beröva henne hennes tjänarinna, att det enda sättet för mig att undvika detta var att ge mig på henne (Mhei-Li) nu, när hon var svag. Ungefär här lugnade jag ner mig igen. Jag måste säga att det var mycket länge sedan någon gjorde mig så nervös. Men då hon sade det där sista förstod jag att hon försökte provocera mig till att döda henne (i alla fall förhoppningsvis). Så jag gjorde klart för henne att jag inte tänkte döda henne på några villkor. Vi kunde ge oss av till någon skugga och allt, men jag tänkte inte döda henne. Hon verkade sjunka ihop vid detta och bli apatisk igen. Ett bevis på hennes bluff som någon. Det var då hon verkligen gjorde det. Hon började med att tala om att hon aldrig skulle kunna göra mig illa, och att jag var som en syster för henne. Hon talade om för mig hur mycket hon tyckte om mig, hur mycket hon älskade mig. Hon började fråga mig varför jag hjälpte henne, varför jag riskerade så mycket. Gudars skymning! Hon sade att hon älskade mig som en syster! Och hon lät uppriktigt! Helvete! Dessa känslor... Jag... kan inte hantera dem... Det var så länge sedan jag överhuvudtaget kände dem. Jag visste inte... Jag kände inte igen dem. Mhei-Li började väcka något i mig. Jag vet inte hur jag ska beskriva det... Accepterande, lojalitet, hon svor på att aldrig svika mig. Gudars skymning! Det är som om hon hade en väg rakt in i den där själen hon inte tror jag har. Hon fick mig att säga det. Hon fick mig att säga att jag älskade henne tillbaka. Som min syster. Och jag menade det... Det är det söm skrämmer mig... Jag tror jag bröt ihop där. Det finns saker som inte är menat att man ska klara av. Jag tor hon somnade ihopkurad intill mig. Helvete! Nog är hon Fionas lärling alltid! Hon vet precis var man ska hugga, precis vad man ska säga. Den makten skrämmer mig. Hon är farlig, alldeles för helvetes farlig. Jag borde döda henne, få henne ur mitt liv. Fiona skulle nog tycka om det. Men jag kan inte, jag bara kan inte. Jag önskar jag aldrig träffat henne! Nu är det för sent...