Quynh-Chis imaginära dagbok
dag 17-68

Dag 17

Keiko gör mig lite nervös! Jag frågade henne om hon kunde lära mig magi och hon började beskriva naturens krafter för mig. Hennes sätt att besriva det är visserligen mer förståeligt än Dariens (yin och yang, elemanten osv) men hon är inget vidare på att lära ut vad det är hon egentligen gör. Och vad hon gör! Hon manipulerar ki som om det vore modellera! Hon kan ändra om i ki och förstår ki in i des minsta detalj. Jag bävar när jag tänker på vad hon skulle kunna göra med mig! Men hon skulle även kunna göra saker FÖR mig. Dock verkar det som det är svårt att ändra ki permanent hos levande varelser pga deras öde och framför allt hon Hong Kong bor. Nåja, hon kanske kan göra något. Man lär sig alltid något om andra om man vet hur de gör, och eventuellt kan man förbättra sig själv på samma sätt. Jag försökte påverka världen som Keiko ett tag men det är minst lika svårt som för Darien. Dåligt! Jag försökte upptäcka ki i döda föremål och sög ett torrt! Jag undrar om detta räknas som att äta. Även om jag snabbt som sjutton gav tillbaka kin så vet jag inte. Det gör mig nervös. Till sist återgick jag till Mhei-Lis övningar. De är så lätta att förstå sig på och så lätta att få resultat ifrån. Så nu har jag gett upp. Jag håller på att lära mig att använda magi och manipulera ki på hennes (vårt) sätt i stället. Men jag tänker inte glömma vad Darien och Keiko har sagt. Deras sätt har fördelar, och de fördelarna tänker jag försöka överföra på mitt sätt att göra. Jag undrar om vårt sätt har något att göra med att vi båda har Fiona som sponsor. Man ska ju likna sin sponsor, sägs det. Jag antar att det är ofrånkomligt då man tränas av vederbörande. Inte för att Fiona har tränat mig så väldigt mycket. Jag skulle gärna vilja veta vem som tränade HENNE. Dworkin? Han var ju hennes sponsor. Synd att han är död. Jag vågade aldrig fråga honom tidigare men situationen har blivit mer och mer desperat med åren. Jag har blivit bättre, också, starkare. Är verkligen Dworkin död? Som någon beskrivit det blev han skjuten av någon Hollywood-tjej (enligt Dragon). Skjuten? Dworkin? Kanske, men jag känner mig väldigt skeptisk. Resten av gänget verkar ha degenererat under hans frånvaro. De gör inget annat än gnabbas med varandra. När Dworkin (eller Oberon för den delen) var här visste man åtminstone vem som bestämde. Hm. Det skulle inte förvåna mig om han LÄT sig bli skjuten för att slippa ta hand om röran. Jag har förresten trumpat Mhei-Li. Hon verkar något skärrad av det som hänt och verkar ha mycket att göra. Hon har åtmistone fått igång tempelbygget. Hon verkar förlora mer och mer av sin "oskuld" varje gång jag ser henne. Lovande. Mycket lovande. Jag undrar dock hur mycket Fiona talade om...

Dag 38

Fiona svarar inte. Jag talar mer eller mindre regelbundet med Mhei-Li. Templet går långsamt. Men Mhei-Li har åtminstone haft kontakt med Fiona. Hon ska tydligen gifta sig med Sam. Toppen igen! Vad ske mer hända för att göra saker och ting sämre. Jag sysselsätter min tid med att träna. Mhei-Li har förklarat en del av situationen i Hong Kong för mig. Corwin super, Random är vice polischef, Bleys lämnar inte Rhiannon (som försöker sköta saker från sjuksängen) och Benedict försöker ta över staden. Jaha, bara problem.

Dag 60

Vi är tillbaka i Hong Kong. Inte för att det förbättrar situationen. Världen håller på att falla samman över mig. Darien blev klar med att öva och även Keiko blev klar. Darien slog till mot senaten (en massa stunt och dissa folk). Jag hängde med föratt det kunde vara kul (jag behöver avreagera mig). Det skulle jag aldirg gjort! Jag stötte på några vakter som stod ivägen och åt nästan upp dem! Det var otroligt svårt att låta bli. Jag tappar kontrollen av Fionas förbannade övningar! Det värsta var att Keiko troligtvis har sett mig som jag egentligen ser ut! Illa!Darien verkade dock ha lyckats bra. För bra enligt Keiko, eftersom han inte behövde hennes hjälp. Jag tror hon blev sur. Hon tog ut denna ilska genom att krossa skeppet och sticka. Jag fann det för gott att också ge mig av (efter att jag kollat att Darien var okej). Tillbaka till Hong Kong. Väl här sökte jag upp Mhei-Li och fick en lite tydligare bild av vad som händer i Hong Kong. Kaos, skulle jag vilja säga. Det finns ingen som styr. Mhei-Li var borta vid templet (hon hade gjort ett fint åskmoln över det). Hon såg ut ungefär som jag kände mig. Vi utbytte en blick och gick iväg och tränade. Det är underligt hur Mhei-Li och jag förstår varandra på vissa punkter. Det var i alla fall förbannat skönt att få avreagera sig. Mhei-Li har tydligen haft en del problem här vilket hon informerade mig om. Sedan kom dråpslaget. Mitt i striden anklagar hon mig för att vilja äta hennes ki. Helvete! Hon vet! Hon vet alldeles för mycket! Jag tror jag tappade kontrollen då. Vilket givetvis inte gör saken bättre. Men Mhei-Li verkar fortfarande inte betrakta mig som en styggelse. I alla fall gör hon inget åt det. Hon tror väl jag är besatt. Det här närmar sig mer och mer det ohållbaras gräns. Och det blev inte bättre. Det visade sig att vår lägenhet blivit någon port för demoner och Mhei-Li hade satt upp wards där. Jag triggade dem! Mhei-Li kom farande som ett jehu och krävde att få veta varför. Jag lyckade slingra mig en del men nu måste hon ju förstå ett och annat om hon inte är helt korkad. Något måste göras åt situationen! Detta är... grah! Jag besökte senare Rhiannon. Hon bevakades av Bleys och var något avvisande och sarkastisk. Jag antar att hon skyller på oss (Darien, mig och eventuellt Keiko) för att vi stack. Dåligt. Men hon vet vad jag är och varför jag var tvungen att gå. Hon har konstiga hål i sig förresten. Eric (som fortfarande är medvetslös) har likadana fast värre. Det är som deras ki har ändrats. Som om det alltid haft hål där fast att det fösvagar dem och skadar dem konstant. Jag är inte säker på att jag skulle kunna göra något åt hålen. Jag är inte säker på att de går att göra något åt. Keiko kanske skulle kunna, eller Deirdre eller Fiona. Men jag kan inte tipsa Rhiannon eller försöka hjälpa henne pga de förbannade restriktionerna! De bli min tillintetgörelse, säger jag! Någon kommer att bli riktigt förbannad och bestämma sig för att göra sig av med mig! Förbannelse över hela systemet! Förbannelse! (Förresten så ligger Steve i koma på sjukhuset. Ingen vet vad som hänt honom. Jag antar att han till sist irriterat någon tilräckligt mycket.) Så jag har flyttat in i templet där jag övar med Mhei-Li och hoppas att ingenting mer ska hända mig. Det är troligtvis redan kört. Jag fick en inbjudan av Lewella (den låg och väntade i lägenheten) att närvara vid insättadet av Corwin som borgmästare (Keiko berättade att hon snott valsedlarna från Benedict och kollat valet). Det lär nog bli intressant. En allmän ceremoni. Men samtliga Hong Kong bor. Benedict? Fiona? Deirdre? Eric? Kan det bli annat än dåligt? Förr i tiden skulle jag tyckt det intressant och underhållande. Nu? Jag bävar.

Dag 61

Fiona kom och hämtade oss. Hon flöt omkring på en eldsmatta, och när vi kommenterade detta gjorde hon att det började regna. Jag börjar undra om hon inte håller på att bli knäpp i alla fall. Mhei-Li var mer nervös än jag över detta. Jag har en känsla av att den Fiona hon har lärt känna inte är densamma som jag känner. Vi tog oss i alla fall till Fragrent Harbor. Där mötte vi en kul ny typ. Brand hittade honom uppenbarligen i mönsterrummet. Han ser ut som den mest klassiska barbarkrigare jag någonsin sett (möjligtvis med undantag av kostymen men jag tror han fått den tilldelad sig när han kom hit, han rörde sig rätt obekvävmt i den). Han har till och med ett mastodontsvärd på ryggen (med en dödskallebeprydd skida- från Brand fick jag senare höra). Hans intelligens och fantasi verkar också vara klassiskt barbarisk. Jag undrar om växterna har högre IQ än han. Jag pratade i alla fall lite med honom och pekade ut en del personer för honom. Hans svärd är däremot intressant. Det är ett intelligent svärd och enligt Mhei-Li MYCKET ont (det hör till saken att hon försökte stänka heligt vatten på det odyl och det brydde sig inte). Svärdet verkar kunna hålla en intelligent konversation. Det var uppenbarligen det som fick hit honom också. Jag pratade med lite annat folk också men höll mig mest nära Fiona. Speciellt eftersom hon verkade så "frånvarande". Barbaren (Hrun) råkade i bråk med Benedicts folk (ja, Benedict var där!) och en otrvlig scen uppstod. Darien gick givetvis glatt in i den och ställde till det ännu värre genom att på en oskyldigt naivt sätt (ha!) öka de kommunikationsproblem som varit grund för att bråket började. Benedict dök upp och vi fick ytterligare en spänd scen. Suck. Fiona lekte lite med en av Benedicts folk, för övrigt. Hon gick som flera gånger tidigare runt och sken med sitt karlfångarsken tills en av dem bokstavligen föll ner framför hennes fötter. Benedict sköt honom. Jaha. Jag börjar mer och med tro att Fiona håller på att förlora greppet totalt. Corwin och Darien pratade en stund i enrum. Jag undrar... Sedan blev det dags för Corwin att hålla tal. Och vad säger han! Han ger bortmästartiteln till Benedict! Den som blev mest förvånad var nog Benedict själv. Med Eric som andreman. Corwin babblade en massa om ansvar, det bästa för Hong Kong och annan smörja. Sedan gick han (med Eric dödandes honom med blicken). Bleys verkade fatta en beslut och drog han med. Corwin och Darien gick tillsammans in i ett angränsande rum. Intressant. Benedict steg upp på podiet och började säga en massa smörja han med. Efter detta började Fiona klappa så jag klappade jag med. Random och Gerard samtalade. Deirdre dök upp och ville veta var Corwin var. Hon försvann in i rummet dit Corwin och Darien gick. Ett stund senare kom hon ut igen och har fått ett nervöst sammanbrott. Corwin är borta...gråta, gråta, gråta. Fiona fick för sig att ta hand om henne och vi drog från stället. Det verkade de flesta andra också göra, förresten. När vi kom tillbaka till fastlandet gjorde Fiona eller Deirdre ett hål i marken och de försvann. När man tittade ner i det var det något rött där nere. Toppen! Jag kunde inte ens sluta hålet för det skulle väl vara en tjänst. Jag drog tillbaka till templet och satt mig att meditera/träna där. Jaha. Kommer det bli fullskaligt krig nu? Troligen. Glah.

Darien och Hrun dök upp senare och satte sig att käka fisk. De började diskutera saker och jag gick dit en stund och pratade med dem. Hrun är verkligen så enkelspårig som man kan tro.

Dag 66

Så väldigt mycket strul har hänt! Jag lyckade få tag på Fiona igen och påminde henne om att hon skulle hjälpa till med templet. Hon hade inte tid. Hon tröstade Deirdre! Stackars Deirdre osv! Fan! Hon kan väl trumpa Corwin då eller bara gå mönstret dit han är eller något! Men man ska tydligen vara försiktig med var man säger. Jag väste något efter att trumpkontakten gått ner och jag blev "uppringd" av dem båda då de undrade varför jag var arg på dem! Med hundögon! Grah! Okej, nu är det klart och tydligt. Fiona har blivit knäpp. Det dröjer nog inte länge förrän jag är det också. Mhei-Li har givit sig av någonstans för att få insikt. Hon har uppenbarligen fått någon slags ångestattack. Så dags nu! Darien är mycket med Hrun och verkar lära honom hur det är att vara Hong Kongist. Hrun har nämligen ingen sponsor. Darien, en kaosit lära honom...? Nåja, underhållande kan det nog bli. Jag pratade förresten med Darien om att eventuellt få komma till hans ställe om saker går åt helvete. Han tyckte det var helt okej. Bra att veta. När jag trumpade Fiona några dagar senare drog hon mig dit. Till underjorden! Hon var givetvis hos Sam. Så nu har jag tillbringat några dagar här och sett på när Fiona och Deirdre lekt med demonerna. Fiona och Sam behandlar varandra som man och hustru! Toppen! Så nu sitter jag här och väntar på att Fiona ska tycka att hon tröstat Deirdre klart.

Dag 68

Jag har träffat en ung pojke. Fiona och Sams unge! Han såg ut att vara omkring 13 när jag såg honom först. Han satt och mediterade i en glänta i Sams trädgård. Och runt omkring honom så fulkomligt vibrerade det av makt. Fel, förresten. Jag tror det korrekta ordet är harmoni. Han var ett med allting omkring sig. Han var, helt enkelt. Gudars skymmning, det var som att titta på någon som uppnått total förståelse för hela världen. Jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Han totalt överumplade mig. Och den effekt han hade på mig... Jag kände mig levande igen! På riktigt! Som om jag färdats 450 år tillbaka i tiden. Och killen fanns i Sams trädgård! Ja, det förklarar i vilket fall som helst vad Sam har hållit dolt. Vad i hela fridens dar planerar han? Killen är ju ett Centrum i sig! Jag var bara tvungen att prata med honom. Man kan inte lämna en sådan makt okänd och utan viss övervakning. Jag fick kännslan av att om han fick för sig att jag inte passade i harmonin så skulle jag bara försvinna. Så jag satte mig ner för att vänta på att han blev klar. Det blev en lång väntan. Til sist började jag också meditera. Och det var en dålig idé! Inte för att jag vet vad som hände men plötsligt stod jag framför ett underligt mönster. I mitten fanns något. Förbannad vare min nyfikenhet! Jag gick ut på det förbannade mönstret! Och det var fyllt med alla mardrömmar som någon någonsin skulle kunnat hitta på. Riktade mot mig! Personligen. I början var det inte så svårt. Jag passerade bara en massa ött och lidande folk. Men sedan började det bli personligt! Unga kvinnor som dör för sin älskade, som blir svikna, män som blir svikna, folk som brinner, andar som lider, förrädare... Helveten! Jag önskar jag kunde glömma den vandringen för evigt! När jag äntlign kom till mitten var den HAN som satt där. Och han tittade på mig. Medlidsamt. Jag tror jag krisade ihop ett tag. Sedan kom vi tillbaka till den vakna världen. Han såg fortfarande på mig. Jag kommer inte riktigt ihåg vad jag sade men det var knappast något mer avancerat eller medvetet. Han förstod uppenbarligen att något var fel med mig, men han visste inte vad eller vad han skull göra åt det. Jag är inte säker på att det är bra att han får reda på det. Visserligen tror jag att han nog skulle kunna göra något åt det (eller snabbt kunna lära sig det), men att ta den risken... Jag tror jag svimmade eller något under vårt samtal. När jag vaknade igen låg jag i en säng (i Hans rum, antar jag) och vilade. För första gången sedan jag börjat gå det förbannade mönstret började jag kunna tänka klart igen. Killen var makt. Riktig, djäkla, förbannad makt! Det Himmelska Palatset bleknar i jämförelse! För att inte tala om alla andra: Benedict, Corwin, Sam, Brand... Fiona.... Hm. Den enda person jag träffat som eventuellt skulle kunna vara i Hans klass är Dworkin. Och det är jag inte alls säker på. En sak är i alla fall säker: när någon ger en en sådan här chans som uppdukad på ett silverfat så är man inte så dum att man inte tar den. Gudars skymmning! En beskyddare av den kalibern... Han kom tillbaka efter ett tag. Vi förde en något mera vettig konversation än tidigare medan han knådade spänning ut ur mina muskler (vilket tog ett tag, jag menar, helvete!). Jag berättade att jag var Sams gäst och fick reda på att han var Sams son (senare lyckades jag uppsnappa att Fiona var hans mor). Han visste inte vem hans mor var. Jag tänker inte upplysa honom om det inte blir nödvändigt. När jag frågade Honom vad Han hette sa Han att jag skulle komma på ett namn att kalla honom. Så det har jag gjort. Jag kallar honom "min vackre vän" (You´chin). Han sade sedan åt mig att vila och gav sig av igen. När jag vaknade och han dök upp igen hade han uppenbarligen varit borta för han hade växt sedan jag såg honom sist. Nu var han omkring 16 år. Och när han satte igång att massera min rygg var det med en helt annan blick på mig. Jag tror han rodnade! Denna person som var i total harmoni med allt var en total oskuld (och då menar jag inte bara fysiskt)! Från den säkra Centrum/Harmonipersonen förvandlades han till en osäker tonåring! Himmelska makter! Snacka om att få saker och ting serverade på guldfat! Jag tog itu med honom. Givetvis. Den långa, vänliga, respektfyllda varianten. Jag var förbannat försiktig. Det här var inte shadow-person. Det skulle kunna vara förödande om han fick några men i form av mindervärdeskomlex, osäkerhet, nervositet eller ve och fasa, några negativa känslor mot mig (nu eller senare). Dessutom tror jag det kan vara allmänt dåligt om den här killen överhuvudtaget får några negativa men. För omgivningen i allmänhet. Så jag gjorde mitt bästa att föra honom genom ett trevligt, passionerat och respektfyllt förhållande och försökte lära honom så mycket som möjligt (och få honom att tycka om mig så mycket som möjligt). Det var upptagna dagar (eventuellt var det mer dagar än vad som gick i Hong Kong eller till och med i Sams hus, jag är inte riktigt säker). Jag såg inte till någon annan än Honom på hela tiden. Så en dag var han bara borta. Jag fick den definitiva känslan att han givit sig av, att det var avslutat för den här gången. Så jag har återgått till att driva omkring i palatset och hålla koll på Fiona. Jag känner mig rätt nöjd, dock. Jag har förhoppningsvis skaffat mig ytterligare en allierad. Och en mäktig sådan. Det enda tråkiga är att han är son till Sam och Fiona.