Quynh-Chis imaginära dagbok
dag 119-

Dag 119

Så vi drog. Jag övertalade Brand att plocka av kedjorna (på villkor att jag ansvarade för henne tills hon lugnat ner sig). Vi gick till en snabb skugga men Mei-Li blev inte mycket bättre. Hon slutade vara apatisk och gjorde faktiskt saker, men hon var fortfarande deprimerad (och känslomässig). Vi hade varit där i några veckor och var mitt uppe i en strid då Rhiannon trumpade. Vi diskuterade lite och efter en stund kom Darien över. Mei-Li var inte helt glad, men hon fick i alla fall avreagera sig lite på Darien. Sedan drog Darien igen. Jag föreslog att vi skulle ta det lugnt och försöka kontakta Honom (om någon kan hjälpa Mei-Li så är det han). Mei-Li lärde mig en ritual som borde vara vettig. Problemet var att jag inte fann Honom. Istället närmade jag mig någon närvaro i ett vatten med is med ett infruset träd i mitten. Mycket underligt. Jag tyckte det var bäst att dra mig ur. När jag pratade med Mei-Li så visade det sig att hon var trädet och hade känt mig närma sig. Underligt. Nåja, Fionas lek med Mei-Li kan nog ha ställt till både det ena och det andra. Så jag var tvungen att gå den hårda vägen och trumpa Sam (för att komma till helvetet). Han var uppenbarligen också uppe i en strid men hade inget emot att dra igenom mig. Han slogs mot några demoner. När några av dem försökte hoppa på mig försökte jag binda dem. Det var INGEN bra idé. Bakom dem fanns något MYCKET stort. Det tog istället tag i MIG och tittade på mig. Efter ett tag lyckades jag dra. Sam påpekade för mig att det där inte varit en bra idé (säg något mer jag inte redan visste!). Han berättade att makten bakom var "Den Gamle Mannen". Denne var uppenbarligen den som fängslat Väktaren vi tidiagare mött. Toppen. Sedan försökte jag övertala Sam att få komma hem till honom. Efter att ha retats och insinuerat saker ett tag lyckades jag faktiskt få honom att visa mig vägen. Sedan drog han och jag knallade in. Han var inte där. Det verkade som om Han aldrig varit det. Jaha. Hela resan i onödan. Eller? Jag försökte meditera över Honom (inget reslutat) och fick höra att värdinnan sagt att jag skulle vara borta vid solnedgången. Värdinnan. Toppen. Hon hade också sagt några dumheter som "svärdet är trofastare än blodet". Verkligen toppen. Jag beslöt att tala med henne. Att gå i ovisshet tar knäcken på mig. Hon satt och skrev under papper och var på sitt allra Fionska humör. Det kan jag i alla fall hantera. Hon talade om för mig att eftersom templet nu inte fanns så kunde ju ritualen inte avslutas. Om jag ville ha en ritual fick jag fixa ett nytt tempel (givetvis helgat åt henne). Sedan rev hon mig tvärs över kinden och ner på bröstet. Det gjorde ont så in i helvete men jag tog det. Alternativet är alltid värre. Det underliga var att jag inte kände mig lika rädd för henne som jag gjort tidigare. Hon kändes bara patetisk. Mäktig visserligen, men patetisk. Det var en mycket underlig känsla. Jag tror att jag bröt med henne då. Jag slutade betrakta henne som min sponsor och härskarinna. Inte så att jag skulle trotsa henne, jag är inte totalt galen, men ändå... Jag undrar var den här känslan kom ifrån, vem som initierat den. Mei-Li? Han? Jag vet inte. I vilket fall som helst trumpade jag tillbaka till Mei-Li (efter att ha frågat Sam om hans son, vilket jag som väntat inte hade något för) och berättade vad som hänt. Hon verkade lugnare än tidigare. Plötsligt tittade hon på mig och sträckte fram handen och drog med fingern över skåran Fiona gjort (över ansiktet). Och den försvann! Hon bara läkte den! Well, well, well... Mei-Li visar sig vara mer användbar än vad jag trott. Sedan började vi experimentera. Vi hade ju tidigare kontaktat varandra och det verkade finnas en länk mellan oss så vi testade om vi kunde kontakta varandra utan trump. Det funkade inte så bra de första försöken. Sedan hände något med Mei-Li. Hon sjönk in i någon mycket djup trans. Hon verkade inte lida av det (bli svag, behöva äta etc), snarare tvärtom. Det verkade lugna henne och få henne att må bättre. Så jag lät henne vara. Hon vaknade senare och verkade mycket bättre. Hon ville fortsätta vila någon annanstans. Så vi gick till en lugn skugga där Mei-Li hittade ett trevligt hus. Där lämnade jag henne. Hon ville vara ifred. Och jag ville till Hong Kong. Det är dit jag är på väg nu. Det finns en rödvit fågel som verkar envisas med att följa efter mig (blodröd givetvis). Den gör mig nervös.

Dag 120

Tillbaka i Hong Kong. Jag ringde Darien. Han hade lite saker att prata med Rhiannon om men vi kunde mötas i hans hemskugga om 2 dar, sade han. Jaha. Jag gick iväg till Po Lin och satte mig att vänta, öva lite med Julian mm. Några timmar senare dök Han upp. Jag tror inte jag blivit så glad någonsin. Han såg ut att vara omkring 17-18 och MYCKET snygg. Han var tillsammans med Mei-Li som verkade ytterst tillfreds. Vi kramade om varandra. Han var på väg till mönstret (givetvis). Vi följde med. På vägen träffade vi Keiko som verkade känna Honom (som hon kallade Yama) sedan tidigare. Hon hade haft del i hans utbildning, eller nåt. Hon verkade mycket nöjd. Han gick in i mönsterrummet och lämnade oss utanför. En stund senare såg Mei-Li konstig ut och sade något om att Fiona var där (!) och att hon hade lämnat Honom. Hm. Intressant. Han kom ut igen och vi pratade en liten stund (han kändes fortfarande inte färdig, som om det var en liten del som saknades- logrus? Fråga mig inte, inget förvånar mig vad gäller Honom). Han sade att han var skyldig oss och att vi skulle mötas igen. Sedan försvann han. Jag kände mig toppen. Det verkade Mei-Li och Keiko också göra. Vi bestämde oss för att ha en fest för att fira. Keiko gick med på att fixa den. Sedan dök Hrun upp, något nervös. Vi bjöd in honom till festen. Mei-Li ville gå mönstret och Hrun skulle nödvändigtvis med. Sedan försökte han stoppa henne (genom att försöka slita bort henne, idioten!). Jag förklarade det ena och andra för honom om mönster och personer som går mönstret osv. Till sist fick jag ut honom. Jag lämnade honom hos Keiko och tog en tur till Brand för att fråga honom lite mer om lorder han tipsat mig om samt vad han tyckte om Honom. Han gav inte så mycket mer information om lorderna men verkade vara intresserad av Honom. Inget negativt, i alla fall. Jag gick tillbaka och bad Keiko att titta på min reva medan vi väntade på Mei-Li. Hon var intresserad man kunde inte säga så mycket mer än att någon skurit ett hål i min ki. Mei-Li dök upp och lagade det på samma sätt som tidigare. Hm. Ännu mer intressant. Sedan drog vi iväg till festen. På taket till Bank of Hong Kong. Mycket underhållande. Jag kände mig allmänt lyrisk. Och än mer lyrisk blev jag när jag märkte att maten gav mig styrka! På riktigt! Jag blev för tusan full av vinet och spriten! Jag har inte blivit full på mer än 400 år! Gudars skymning! Festen blev mycket lyckad. Jag minns att jag drack en del med Random (jag tror alla utom Benedikt dök upp). Rhiannon och Darien dök också upp tillsammans. De hade förlovat sig! Inte helt positivt men för tillfället var jag alldeles för uppåt för att bry mig. Dessutom kanske jag kan krångla in mig i föhållandet på något sätt. En triangel vore underhållande. Någon gång under festen dök Flora upp och tog kontroll över situationen. Hon verkade tycka att det var hon som bestämde. Ki detonerade över hela staden som en våg. Keiko hade ett samtal med Flora. Det kunde blivit dåligt men de lyckades reda ut det. Sedan minns jag vagt att jag pratade med Brand. Efter det blev det behagligt suddigt.