Quynh-Chis imaginära dagbok
dag 1-8

 

Dag 1

Saker är dåliga! Någon lyckades leka med Mhei-Lis och Rhiannons trump när vi skulle till kräket Sam. Jag lovar att det inte var de riktiga Sam och Bleys som Mhei-Li och Rhiannon pratade med. Vi kom till en grotta med ett kryss. Nåja, vi tog oss väl därifrån relativt smärtfritt. Det värsta var stället som kom sedan. Dåligt gräs och bra träd! Grah. För att inte tala om att magin uppförde sig konstigt. Enkelt visserligen, men konstigt. Uppdelad i ett antal kopior av mig själv? Blä! Jag fick i alla fall död på de äckliga små pygmé-krypen. De åt prästinnor! Det kanske är en idé. Faktum är att byn ande-prästinnan visade oss till var värre. Skuggor av oss själva! Det är aldrig bra! Oberon Kinnison!? Mhei-Li lönnmördare (eller nåt)- i och för sig en underhållande idé. Jag undar hur mycket hon fattar sin egen skenhelighet egentligen. Och det värsta var att de ville undersöka stället. Så här sitter man och försöker hålla sig vaken. Jag vill verkligen inte tänka på min egen motsvarighet i den här världen. De är aldrig bra. Någonsin. Antingen så är de patetiska, ångestfyllda saker, eller också säger de massa lögner om mig (sig?) och min före detta familj. Jag avskyr dem! Vissa kombinerar båda egenskaperna! Vissa visar också en tendens till hårdhet vilket gör dem ännu värre. Jag önskar jag kunde utplåna dem allihop! Det enda positiva med stället är att jag inte blivit hungrig här.

Dag 2

Himmelska makter! Förbannelse och helvete! Vaknade i natt och var hungrigare än jag varit på evigheter. Okontrollerbart! Det var nästan att jag åt upp Darien där han låg. Snyggt det hade blivit! Han hade förmodligen vaknat och sedan hade jag haft förbannat svårt att få honom att lita på mig igen! Faktum var att jag inte ens hann ut ur stan utan var tvungen att äta en person i byn! Det är alltid dåligt! Subtilitet är grunden till överlevnad, det har jag alltid sagt. Och var värre var, Darien följde efter och såg det. Han verkade vara mycket irriterad. Dock inte fördömande. Jag valde definitiv rätt när jag tydde mig till Darien. Men det värsta var inte vad Darien såg, utan vad jag såg. Efter att lyckats ta mig ut ur stan så jag kunde äta mindre omvälvande saker så dyker dock min förbannade skugga upp. En vålnad också, inte mindre! I en mycket magisk värld! Dåligt! Jag drog av bara helvete innan den kunde få tag i mig! Vem vet vad den skulle kunnat göra! Aldrig mer den skuggan, säger jag! Det var då Darien dök upp. Jag lyckades undvika att berätta vad det egentligen var som skrämde mig med skuggan, men jag undrar om han inte börjar gissa... I vilket fall som helst fick jag honom att ta med sig folk ut den förbannade världen. Det var mer strul med trump, förresten. Han verkade ha pratat med en kopia till mig som sade vissa saker bara jag kunde vetat. Skumt. Jag börjar misstänka att något betydligt större än Chinaway i görningen. Jag undrar... Nåväl, aldrig tillbaka till den skuggvärlden!

Dag 4

Jaha, vi är tillbaka i Hong Kong. Uppenbarligen kom vi aldrig till underjorden till att börja med. När vi gick till Sam så kom vi till den förbannade Fionas torn (och nedgången till underjorden). Det är tydligen den långa vägen man måste gå. Rhiannon kunde tydligen vägen någorlunda genom labyrinten så vi begav oss dit. Julian och Brand håller fortfarande något form av samarbete där. Ha! Undrar hur länge det håller. Jag irriterar mig fortfarande på att jag inte sålde infon om Caine när jag kunde till Brand. Han är en person man vill ska tycka om en. Men det var sånt strul då, med Julian och allt. Jag undrar hur mycket Brand vet om mig. Om läget i världen i allmänhet, förresten. Han verkar väldigt koncentrerad på det han sysslar med, dvs artefakter och sånt, men jag tror han vet mer än han låter visa. Jag är säker på att han är betydligt smartare och har mer koll (åtminstone sina bättre dagar) är han låter påskina. Man borde tjäna på att smöra lite för honom. Saker och ting är inte så dåliga i alla fall. Jag är skyldig de flesta viktiga Hong Kong-bor mindre tjänster och har varit tillräckligt användbar för dem för att de ska tycka om mig. Fiona är borta (åtminstone tillfälligt) och man kan eventuellt få en allierad mot henne i Mhei-Li. Det gäller att smöra så mycket för Mhei-Li som möjligt. Jag måste nog skärpa mig lite. Jag har låtit alldeles för mycket av vad jag egentligen tänker sila igenom på sistone. Försiktighet är en dygd. Den mest positiva saken är dock Darien. Han må eventuellt kunna utnyttja mig men han har visat sig vara en riktig förkämpe. Han lär inte förråda mig, åtminstone så länge jag inte sviker honom. Möjligtvis berättar han om mig för Oloss, men den risken får jag ta. Jag ser inte någon anledning till att Oloss skulle ha ihjäl mig (eller värre). Möjligvis utpressning, men jag ser inte något problem i att jobba för Oloss lite då och då, så länge det inte gör mäktiga Hong Kong bor alltför irriterade. Oloss är ju dessutom Dariens sponsor, så att hålla ett gott förhållande till honom verkar ju bra.

 

Dag 4 (senare)

Världen har gått riktigt, riktigt åt helvete! I templet frågade vi Brand om vårt trumpproblem men han sade sig inte kunna något om det. Ha! Det tror jag vad jag vill om. Det är möjligt att han för tillfället inte visste något men han skulle nog ha kunnat ta reda på det. Han spelade den oförstående smeden ett tag (vilket jag misstänker att han tidvis också är, i och för sig). Han hänvisade oss till Deirdre, och när man talar om trollen så trumpade hon oss (alla samtidigt!). Slump? För tillfället var hon faktiskt någorlunda sansad. Hon hade tråkigt, sade hon. Keiko frågade om hon träffat den andra Deirdre (den mer manliga varianten eller en till, okänd, som vi misstänkt finns?). Hon undvek frågan men talade till sist om att det hade hon och att de hade en överenskommelse (vad hon nu menade med det, mer fick Keiko inte ur henne). Vi frågade henne om trumpproblemet, men hon hade inte något viktigt att tillägga. Däremot ville hon följa med till Sam och tog oss dit. Snap! Bara sådär! Om inte Deirdre varit så instabil skulle jag inte ha något emot att studera för henne ett tag. I vilket fall så tog vi oss till kräket Sam, och han var sitt vanliga charmanta jag (något annorlunda, kanske). Och sedan dök Fiona upp. Frisk. Väldigt frisk. Och uppenbarligen irriterad över att Sam kletade sig över hela Mhei-Li (finns uppenbarligen en historia bakom detta. Han har tydligen räddat henne eller nåt. Eventuellt var det han som hämtade henne från underjorden till att börja med. Det är i så fall ytterligare en sak som det kräket har gjort för att göra min tillvaro mer miserabel!). Fiona drog sedan iväg med Mhei-Li för att prata med henne. Givetvis hängde jag på. Något konstigt har hänt med Fiona. Hon kör den milda varianten hela vägen och lyckades snart ta udden av Mhei-Lis ilska. Så mycket för den hämndhjälpen! Hon har ett djävla tryck i sin övertalning när hon kör igång och det var ett tag då jag var bara glad och lycklig av att höra henne (hennes röst är förbannat hypnotisk). Detta är inte Fionas stil! Hon brukar köra med hårdhandskarna vid minsta tecken på uppror! Nu berättade hon istället hur synd hon tyckte om Mhei-Li, och hur mycket hon var skyldig henne! Helvete! Hon bad för tusan nästan om ursäkt! Om någonting kunde bli värre med Fiona så var det väl det här. Nu vill jag bara dra! Eller slå sönder något (helst någon)! Fiona är frisk. Hon verkar mycket stark. Hon verkar ha lärt sig även den mjuka metoden som komplement till den hårda. Mhei-Li är inte att räkna med som hjälp längre. Sam är starkare än någonsin och för att göra allting värre har Darien gått någon slags machostrid med Bleys och ligger totalutslagen så jag har inte ens någon att prata med! Lyckat, för alla helvetets demoner!

Dag 4 (ännu senare)

Konstiga. Saker är konstiga. Bättre? Sämre? Fråga mig inte. Jag vet inte. Det blir nog uppdagat i sinom tid. Man får koncentrera sig på att överleva till dess. Jag träffade Mhei-Li efter hennes snack med Fiona (träffade Bleys också, han verkade märka att jag ville avreagera mig och verkade pigg på saken, men nej tack, jag mådde tillräckligt illa!) och hon verkade lika irriterad som jag. Vi avreagerade oss på varandra en stund. Inte helt bra, nu fick hon koll på hur bra jag är. Jag fick koll på henne också, i och för sig. Det verkar som hon har problem att slå igenom mitt mentala försvar. Alltid något. Vi hade en lång diskussion om hela stället och Fiona. Vi var ganska övertygade om att det VAR Fiona och Sam, men att de blivit påverkade på något sätt (framför allt Fiona). Vi tänkte undersöka saken. Jag var bara tvungen att tala med Fiona, så jag gick dit och försökte få henne att avslöja vad som hänt, hur hon ställde sig till mig mm. Och hör och häpna! Hon sade sig tycka synd om mig! Och det verkade som hon menade det också! Man kan ju bli paranoid för mindre! Sedan började hon prata om att det var tid och att jag skulle göras redo i ritualer och dylikt. Nu är loppet kört, det var det första jag tänkte. Vad den förbaskade ritualen och reningen går ut på har jag fortfarande inte fått koll på, men uppenbarligen ska den förändra mig, till det jag vill bli. Jag vill bli levande igen! Men jag vågar inte hoppas på att det är det hon menar. Men man vet aldrig. Den här Fiona är annorlunda om den tidigare. Hon kanske verkligen GÖR det! I vilket fall som helst spelar det ingen roll. Fiona var mycket bestämd i att jag skulle utföra ritualen. Det är ju inte som om jag hade något val. SÅ gärna vill jag inte ha tillbaka den gamla Fiona så jag provocerar fram något sådant. Jag kan bara hoppas att ritualen inte skadar mig, förgör mig, eller ännu värre.

Dag 5

Konstig ritual. Den gör mig nervös. Den gör mig också uppenbarligen sårbar, enligt Fiona. Men min renhet ska skydda mig. Min renhet! Skämtar hon! Jag har inte varit ren sedan HAN förrådde mig tillsammans med min svikare till syster. Oavsett om han förtjänade det eller inte. Jag vet ett antal världar som söker efter mig som Den Stora Förgöraren/Farsoten/Förföraren/Fördärvet mm. Jag tror att de flesta existerande kulturer i multiversum skulle fördöma det jag gör för att överleva. Ren?! Jag börjar bli mer och mer övertygad om att hon blivit knäpp, men vad tusan, hoppet är det sista som överger människan, säger de (vilket är totalt fel, men det är en annan sak, det som överger människan sist är viljan att tillfredställa, sig själv eller andra). Det är något stort i görningen. Man kan känna det i luften, i väggarna, i allt. Stället verkar dra till sig mäktiga personer som en tänd lykta drar till sig nattflyn. Jag har en känsla av att någonting kommer att ske här, någonting förändras. Man kanske skulle prata med kräket Sam i alla fall. Jag vill inte hamna i kläm i något form av bråk. Underliga förhållningsorder man har fått, förresten. Inte göra folk tjänster, inte ha umgänge, och bara äta vitt ris (!). Fiona var mycket bestämd. Hon var nästan som sitt gamla jag. Det kändes nästan lugnande. Men hur i alla helveten jag ska överleva på ris det fattar jag inte. Min renhet skydda mig. Ha!

Dag 8

Tillbaka i Hong Kong. Jag pratade med Sam innan vi gav oss av. Det kräket var inte precis upplysande. Till skillnad från vad Mhei-Li säger så tycker jag inte att han har förändrats särskilt mycket. Fortfarande samma arroganta kräk. Med makt att binda ihop mig till en lite boll och kasta mig över axeln för att låta katterna leka med mig. Så jag konfronterade honom rakt ut. Det gav inte mycket. Det jag dock kunde utläsa av honom är att jag haft rätt i mina misstankar. Något stort ÄR i görningen. Det som har förändrat Fiona och håller kvar (?) Bleys. Sam pratar om att stället är Centret (med stort C). Mycket intressant. Han verkar inte vara i öppen konflikt med Hollywood eller Hong Kong dock. Egentligen bryr jag mig inte. Om Sam vill försöka styra världen (eller manipulerar folk som styr världen) så får han väl försöka göra det. Hong Kong, Hollywood, Sam (vad nu det här stället egentligen heter)... vad spelar det för roll egentligen? Bara så länge den som styr inte tycker illa om MIG. Sam verkar ha ett gott öga till Fiona, dock. Det borde hjälpa. Man kanske skulle skaffa sig fler allierade i Hollywood. Jag kanske borde odla de där namnen jag fick av Brand. Oloss också, för den delen. Man vet aldrig. Bara jag slipper besöka det förbannade stället. Det verkar ha en ki-blandning som inte är av denna världen. Enorma samlingar på enstaka ställen och sedan nästan tomt på resten. Undra på att de blir galna. Vi har nu varit tillbaka i Hong Kong några dagar. Jag har hållit mig undan. Anledning att vi kom tillbaka (vi återvände alla, förresten, inklusive Deirdre och Bleys) är att Fiona ska hjälpa Mhei-Li med sitt tempel. Under tiden skjuts ritualiserandet upp. Jag är fortfarande lika sårbar! Hur länge har hon tänkt att jag ska gå omkring så här! Jag överlever dock utan att äta (förutom det förbannade riset, och det börjar faktiskt kännas som en börda). Fråga mig inte hur. Jag går mest omkring (känner mig lite rastlös), övar eller mediterar. Jag har berättat det mesta för Darien. Det duger inte att han tror att jag håller mig undan från honom av eget val. Han har visst återvänt en kort tur till Oloss. Jag håller kontakten så gott jag kan - det duger inte att vi kommer ifrån varandra för länge. Jag håller givetvis koll på hur det går med templet också. Jag hatar denna väntan! Det värsta är att jag inte vet vad den förbaskade ritualen gör! Det är snart borgmästarval, för övrigt. Det är ju inget snack om att man ska rösta på någon annan än Corwin. Jag har haft lite problem med att få honom att tycka om mig för någon särskild anledning. Det här är ett bra tillfälle. Jag har förresten talat om min hemlighet för Rhiannon. Något ändrad, förstås. Jag beskrev mig själv som ande och nämnde inte hur mycket folk jag egentligen dödat eller hur bra det känns. Men hon verkade ta det hela lugnt, vilket jag också trodde hon skulle göra. Jag fick henne att lova att inte avslöja informationen för någon (om hon inte dessutom fick den från annat håll än mig och var tvungen att agera på den). Jag tyckte det var bäst att tala om för henne. Rhiannon är nog en sådan person som skulle ta illa upp om man vägrade att göra henne tjänster och var oartig mot henne. Jag hoppas jag valt rätt. Egentligen skulle jag vilja tala om för de andra också. De börjar forma vissa vänskapsband med mig. Mhei-Li vore egentligen bäst. Hon kanske kan göra något åt saken. Risken är att hon istället exorcerar mig. Den risken är för stor att tas.