You are here: Home Roleplaying Sarangki-kampanjen Guide till sagoberättaren i flodområdet
Guide till sagoberättaren i flodområdet

Guide till sagoberättaren i flodområdet

Det här dokumentet ger riktlinjer som kan vara till hjälp för den som vill komma på sagor och sedelärande berättelser så som de brukar berättas i flodområdet.

Typer av berättelser

Sagoberättaren har typiskt två olika roller: att underhålla de vuxna och att bilda barnen.

Sedeberättelser

Dessa syftar till att inpränta betydelsen av de seder och bruk som finns i den lokala kulturen. De har nästan alltid unga "vanliga" människor som protagonister och det är vanligt att talande djur (se nedan) figurerar i berättelsen vars aspekt har med moralen att göra.

Anekdoter och dråpligheter

Man ska inte underskatta historieberättarens förmåga att göra berättelser om vardagliga ting underhållande. Sådana berättelser är främst för att underhålla vuxna, och kan mycket väl innehålla erotiska moment.

Skapelsemyt

Skapelsemyter förklarar hur världen kom till och varför omgivningen ser ut som den gör. Detta är berättelser om Tzhianu, Enieza, Khoniza och om stora andar och även om varför floder rinner där de rinner och varför lemurer har svartvita svansar.

Hjältehistorier

Det finns en särskild flora av berättelser, som handlar om hjältar och krig och andra saker som egentligen är ganska abstrakta för människorna kring Diniz. Dessa är historier som är importerade 'utifrån', från köpingbor och som kommit med vandrare. De flesta berättare försöker återberätta dem som de hört dem, men det smyger sig ibland in kulturella översättningar som kan göra dem litet inkonsekventa. De flesta sådana berättelser anses sanna.

Andar

Andar kan ha alla möjliga personligheter, men de som figurerar i berättelserna domineras ofta av någon aspekt som härhör från de företeelser de bebor: flodandar är trofasta, vindandar är nyckfulla, lemurandar är outgrundliga, et c.

Andar finns i många former.

  • djurandar brukar yttra sig som talande djur, särskilt vanliga är fåglar, kattdjur och ormar
  • vindandar, flodandar och eldandar yttrar sig som djur- eller människolika former av sitt element
  • härjarandar uppträder som ovanligt stora, förvridna djur, ofta hybrider av flera arter
  • de dödas andar är ofta i form av okroppsliga röster och viskningar; kanske har de fått hjälp av någon träd- eller flodande att överbrygga gapet från Andra Sidan?
  • växtandar för träd kan i skapelsemyt kliva ut ur sina träd som självständiga, människoliknande varelser. I andra berättelser brukar träd- och växtandar tala.

Det finns också diverse naturväsen, som inte brukar anses som andar, men som annars är ganska lika.

Att tänka på

Några saker att tänka på och några företeelser som är främmande i flodkulturen.

  • Kön spelar generellt ganska liten roll i kulturen. Iliskan har ett pronomen för obestämt kön (som ofta används för att beskriva andar). Se till att framhålla även män som väna/sköna och även kvinnor som starka/driftiga.
  • Kungar, ädlingar, etc figurerar sällan i berättelserna. Däremot kan kejsaren och byråkrater förekomma ibland.
  • Det finns inga gudar i traditionell bemärkelse.
  • Ingen är odödlig; bara Skaparen är evig. Det är ont och fel att försöka leva i evighet.
Document Actions