You are here: Home Varför får URL inte respekt?
Varför får URL inte respekt?
Document Actions

Varför får URL inte respekt?

Filed Under:

Jag har en tid grubblat på varför människor inte respekterar upphovsrätten längre. Hur kommer det sig att denna lag, som varit med oss ett bra tag, inte längre har allmänhetens respekt?

Nå, här behövs litet tydlighet. När vi talar om upphovsrätten talar vi egentligen om två delvis disparata rätter. Den ena kallas för moralisk rätt och brukar sammanfattas som rätten att bli erkänd som skapare av ett verk. Den andra kallas för ekonomisk rätt och handlar om tillgängliggörande och exemplarframställning och allt det där som internet vänder upp-och-ned på.

Av allt att döma är respekten för den moraliska rätten stor. Jag hör ingen mena att det är okej att låna någon annans YouTube-film och påstå att man gjort den själv. Sannolikt beror detta på att det finns en omoralisk avsikt bakom lånandet. Tydligast blir detta med elever som klonar andras uppsatser och lämnar in dem som sina egna. Detta upprör oss för att det är fusk och att "lysa med lånta fjädrar", snarare än för att det är upphovsrättsbrott. Den moraliska rätten förefaller avbilda detta rättspatos bra.

Respekten för den ekonomiska rätten är det emellertid si och så med. Varför har det blivit så?

Den frågan gnagde mig ett tag, tills jag insåg att den sannolikt innehåller ett felaktigt antagande. Den ekonomiska rätten har sannolikt aldrig åtnjutit någon större respekt i det allmänna rättsmedvetandet. Den har bara funnits såpass länge att vi vant oss vid den.

Om det nu är sant, varför extraknäcker inte tiotusentals svenskar genom att sälja piratkopierade CDs eller filmer? Det är uppenbarligen okej att köpa sådana piratkopior: jag känner ingen som varit i sydostasien på semester utan att ha köpt åtminstone en symbolisk piratkopiad Disney-film. Varför är det inte okej att sälja dem?

Jag tror att de flesta avstår från detta för att det upplevs som ett intrång på skaparens moraliska rätt, snarare är för att någon skulle lida ekonomisk skada. Att sälja piratkopior för pengar är helt enkelt att "lysa med lånta fjädrar". Detta är inte upphovsrättslagens gränsdragning mellan de båda rätterna, men jag tror att många känner så.

Man kan också konstatera att privatkopieringen via kasettband antyder att det inte fanns någon större respekt för den ekonomiska rätten på 80-talet heller.

Varför är det så?

Låt oss undvika frågan om hur intäktsminskningar förhåller sig till privatkopiering. Jag tror vi kan vara överens om att vi undviker att göra allmänfarliga saker för att det finns en risk att någon skadar sig, trots att vi inte vet huruvida det kommer att vara fallet just idag. På motsvarande sätt borde vi väl undvika risken att åsamka vår nästa ekonomisk skada genom upphovsrättsintrång?

Uppenbarligen inte.

Det finns naturligtvis flera förklaringar. Min nyvunna övertygelse är att en av förklaringarna är att upphovsrättsintrånget bara är en bieffekt av den egentliga handlingen, nämligen att delta i och stärka ett kollektiv. Så länge den ekonomiska skadan inte är en påtaglig realitet för förövaren kommer han eller hon att värdera den lägre än nyttan av sitt eget bidrag till att stärka kollektivet.

Ursprungligen handlade upphovsrättslagstiftning om att reglera förhållandet mellan särintressen (d.v.s förläggare och författare). Idag är allmänheten den överlägset största och viktigaste aktören på den upphovsrättsliga scenen. En reformerad upphovsrätt måste ta sin utgångspunkt i själva handlingen att bidra till och ta del av kultur, snarare än bieffekter som exemplarframställning eller ekonomiska transaktioner. Det kommer inte att hjälpa att korta skyddstiderna i upphovsrätten, för det bygger på det felaktiga antagandet att den ekonomiska rätten har en förankring i det allmänna rättsmedvetandet. I det ögonblick individen tar del av kultur uppstår också behovet att sprida den - må den vara 5 timmar eller 5 sekler gammal.

HTTP/1.1 200 OK Server: Zope/(Zope 2.10.7-final, python 2.4.5, linux2) ZServer/1.1 Plone/3.1.3 Date: Fri, 20 Apr 2012 21:00:45 GMT Content-Length: 17741 Expires: Sat, 1 Jan 2000 00:00:00 GMT Content-Type: text/html;charset=utf-8 Content-Language: en-us Varför får URL inte respekt? — quest.windwards.net
You are here: Home Varför får URL inte respekt?
Varför får URL inte respekt?
Document Actions

Varför får URL inte respekt?

Filed Under:

Jag har en tid grubblat på varför människor inte respekterar upphovsrätten längre. Hur kommer det sig att denna lag, som varit med oss ett bra tag, inte längre har allmänhetens respekt?

Nå, här behövs litet tydlighet. När vi talar om upphovsrätten talar vi egentligen om två delvis disparata rätter. Den ena kallas för moralisk rätt och brukar sammanfattas som rätten att bli erkänd som skapare av ett verk. Den andra kallas för ekonomisk rätt och handlar om tillgängliggörande och exemplarframställning och allt det där som internet vänder upp-och-ned på.

Av allt att döma är respekten för den moraliska rätten stor. Jag hör ingen mena att det är okej att låna någon annans YouTube-film och påstå att man gjort den själv. Sannolikt beror detta på att det finns en omoralisk avsikt bakom lånandet. Tydligast blir detta med elever som klonar andras uppsatser och lämnar in dem som sina egna. Detta upprör oss för att det är fusk och att "lysa med lånta fjädrar", snarare än för att det är upphovsrättsbrott. Den moraliska rätten förefaller avbilda detta rättspatos bra.

Respekten för den ekonomiska rätten är det emellertid si och så med. Varför har det blivit så?

Den frågan gnagde mig ett tag, tills jag insåg att den sannolikt innehåller ett felaktigt antagande. Den ekonomiska rätten har sannolikt aldrig åtnjutit någon större respekt i det allmänna rättsmedvetandet. Den har bara funnits såpass länge att vi vant oss vid den.

Om det nu är sant, varför extraknäcker inte tiotusentals svenskar genom att sälja piratkopierade CDs eller filmer? Det är uppenbarligen okej att köpa sådana piratkopior: jag känner ingen som varit i sydostasien på semester utan att ha köpt åtminstone en symbolisk piratkopiad Disney-film. Varför är det inte okej att sälja dem?

Jag tror att de flesta avstår från detta för att det upplevs som ett intrång på skaparens moraliska rätt, snarare är för att någon skulle lida ekonomisk skada. Att sälja piratkopior för pengar är helt enkelt att "lysa med lånta fjädrar". Detta är inte upphovsrättslagens gränsdragning mellan de båda rätterna, men jag tror att många känner så.

Man kan också konstatera att privatkopieringen via kasettband antyder att det inte fanns någon större respekt för den ekonomiska rätten på 80-talet heller.

Varför är det så?

Låt oss undvika frågan om hur intäktsminskningar förhåller sig till privatkopiering. Jag tror vi kan vara överens om att vi undviker att göra allmänfarliga saker för att det finns en risk att någon skadar sig, trots att vi inte vet huruvida det kommer att vara fallet just idag. På motsvarande sätt borde vi väl undvika risken att åsamka vår nästa ekonomisk skada genom upphovsrättsintrång?

Uppenbarligen inte.

Det finns naturligtvis flera förklaringar. Min nyvunna övertygelse är att en av förklaringarna är att upphovsrättsintrånget bara är en bieffekt av den egentliga handlingen, nämligen att delta i och stärka ett kollektiv. Så länge den ekonomiska skadan inte är en påtaglig realitet för förövaren kommer han eller hon att värdera den lägre än nyttan av sitt eget bidrag till att stärka kollektivet.

Ursprungligen handlade upphovsrättslagstiftning om att reglera förhållandet mellan särintressen (d.v.s förläggare och författare). Idag är allmänheten den överlägset största och viktigaste aktören på den upphovsrättsliga scenen. En reformerad upphovsrätt måste ta sin utgångspunkt i själva handlingen att bidra till och ta del av kultur, snarare än bieffekter som exemplarframställning eller ekonomiska transaktioner. Det kommer inte att hjälpa att korta skyddstiderna i upphovsrätten, för det bygger på det felaktiga antagandet att den ekonomiska rätten har en förankring i det allmänna rättsmedvetandet. I det ögonblick individen tar del av kultur uppstår också behovet att sprida den - må den vara 5 timmar eller 5 sekler gammal.