You are here: Home Resultatet av piratjägarlagen
Resultatet av piratjägarlagen
Document Actions

Resultatet av piratjägarlagen

Filed Under:

Rättighetsinnehavare ska mot bevisning som motsvarar nivån "sannolika skäl" kunna få domstolsutslag på att begära identifiering av IP-nummer.

Så här kommer det att se ut i verkligheten:

Tingsrätten i Stockholm får en begäran. Begäran kommer att från en konsult som påstår att han agerar på uppdrag av Ifpi. Begäran innehåller 1600 IP-adresser sorterade i sex grupper. (Konsulten har gallrat 300 IP-adresser från sin begäran eftersom de är spridda över 56 olika aktörer som det skulle vara för stort besvär att begära uppgifter från.) För varje av dessa IP-adresser har konsulten listat mellan en och sex verk som konsulten menar att användaren bakom IP-adressen olovandes redistribuerat, vilket protokoll som använts, samt tidpunkten för när redistributionen ska ha skett. I en bilaga har konsulten samlat mer detaljerad trafikdata, samt för några verk har konsulten också inkluderat chattloggar där nick (som konsulten kan koppla till IP-adresserna) diskuterar det verk som intrånget gäller.

Domstolen har inte tillgång till någon information utöver den som konsulten ger. Den har inte resurser att i detalj granska 1600 olika ärenden. Den har inte heller resurser att följa upp eller agera mellanhand i 1600 ärenden. Konsekvensen blir att domstolen inte har någon möjlighet att garantera rättssäkerheten i processen. Domstolen kan knappast heller förkasta begäran med argumentet att den är för omfattande.

Det är sant att 1600 ärenden i en begäran är litet överdrivet. Den här typen av förfarande har med DCMA funnits i USA några år. Det förefaller som att upphovsrättsorganisationerna där aktar sig för att överväldiga rättsväsendet och begränsar sina begäran till några dussin eller något hundratal IP-adresser åt gången.

Inte dessto mindre har RIAA på detta sätt initierat 30000 rättsprocesser. Av dessa rättsprocesser har en enda resulterat i fällande dom och där har den ansvariga domaren ångrat sig och begärt att rättegången ska tas om. De allra flesta av dessa rättsprocesser har slutat i förlikning, eftersom det skulle kosta försvararen mer att bestrida än den begärda förlikningen.

HTTP/1.1 200 OK Server: Zope/(Zope 2.10.7-final, python 2.4.5, linux2) ZServer/1.1 Plone/3.1.3 Date: Fri, 20 Apr 2012 21:10:50 GMT Content-Length: 15841 Expires: Sat, 1 Jan 2000 00:00:00 GMT Content-Type: text/html;charset=utf-8 Content-Language: en-us Resultatet av piratjägarlagen — quest.windwards.net
You are here: Home Resultatet av piratjägarlagen
Resultatet av piratjägarlagen
Document Actions

Resultatet av piratjägarlagen

Filed Under:

Rättighetsinnehavare ska mot bevisning som motsvarar nivån "sannolika skäl" kunna få domstolsutslag på att begära identifiering av IP-nummer.

Så här kommer det att se ut i verkligheten:

Tingsrätten i Stockholm får en begäran. Begäran kommer att från en konsult som påstår att han agerar på uppdrag av Ifpi. Begäran innehåller 1600 IP-adresser sorterade i sex grupper. (Konsulten har gallrat 300 IP-adresser från sin begäran eftersom de är spridda över 56 olika aktörer som det skulle vara för stort besvär att begära uppgifter från.) För varje av dessa IP-adresser har konsulten listat mellan en och sex verk som konsulten menar att användaren bakom IP-adressen olovandes redistribuerat, vilket protokoll som använts, samt tidpunkten för när redistributionen ska ha skett. I en bilaga har konsulten samlat mer detaljerad trafikdata, samt för några verk har konsulten också inkluderat chattloggar där nick (som konsulten kan koppla till IP-adresserna) diskuterar det verk som intrånget gäller.

Domstolen har inte tillgång till någon information utöver den som konsulten ger. Den har inte resurser att i detalj granska 1600 olika ärenden. Den har inte heller resurser att följa upp eller agera mellanhand i 1600 ärenden. Konsekvensen blir att domstolen inte har någon möjlighet att garantera rättssäkerheten i processen. Domstolen kan knappast heller förkasta begäran med argumentet att den är för omfattande.

Det är sant att 1600 ärenden i en begäran är litet överdrivet. Den här typen av förfarande har med DCMA funnits i USA några år. Det förefaller som att upphovsrättsorganisationerna där aktar sig för att överväldiga rättsväsendet och begränsar sina begäran till några dussin eller något hundratal IP-adresser åt gången.

Inte dessto mindre har RIAA på detta sätt initierat 30000 rättsprocesser. Av dessa rättsprocesser har en enda resulterat i fällande dom och där har den ansvariga domaren ångrat sig och begärt att rättegången ska tas om. De allra flesta av dessa rättsprocesser har slutat i förlikning, eftersom det skulle kosta försvararen mer att bestrida än den begärda förlikningen.